En viktig vändpunkt

Dagens text är skriven av Gunilla som både har erfarenhet av att vara patient och av att vara anställd i psykiatrin. 

***

När jag för 10 år sedan arbetade på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning som psyk-syrra - minns jag en tjej med svårt självskadebeteende. Efter flera inläggningar så lärde vi känna varandra. Jag stod kvar när hon skrek av ångest. Vi pratade mycket och jag kände att hon kände sig trygg med mig. Hon var alltid lugn när jag jobbade. Än i dag kan jag undra hur det är med henne. Jag hoppas så att hon mår bättre idag!

Jag har själv haft problem med depressioner och ångest i hela mitt liv. Men för fem år sedan då kraschade jag totalt. Har varit sjukskriven sedan dess. Fått 5-6 olika diagnoser bl a schizofreni, misstänkt histrionisk personlighetsstörning och bipolär sjukdom. Har varit inlagd inom slutenvården mer än vad jag varit hemma. Senaste gången var jag inlagd 7 månader. Tappade långtidsminnet efter 50-60 ECT-behandlingar. Flera gånger var jag ute och hittade inte hem och minns fortfarande inte mitt brölopp. Men det är 2 år sedan nu! Efter mycket diskussioner i KBT-samtalen kom jag och min KBT-terapeut fram till vad mitt egentliga problem var - nämligen social fobi. Vilket i sin tur har lett till svåra depressioner, ångest, vanföreställningar och flera självmordsförsök. När vi nu äntligen kommit fram till vad jag har för grundproblem har vi så äntligen kunnat "få något gjort". Min psykläkare har varit med i diskussionerna hela tiden och stöttat oss. Han har också undrat vad "felet" var. Nu när det gått 2 år och jag inte har varit inlagd och sakta men säkert blivit fri från depressionerna. Med den självkännedomen som jag fått om mig själv och hur jag tänker och om mina rädslor och ångest så känner jag mig fri! Äntligen! Idag arbetstränar jag som sjuksköterska och det fungerar jätte bra. Jag möter människor utan ångest! På onsdag ska jag föreläsa om min väg tillbaka till livet och som sjuksköterska. Så ja, även en psyk-syrra kan må psykiskt dåligt och komma igen. Jag har min sjukdom men som jag känner idag så kan jag hantera den. Jag har den under kontroll. Det är skönt! Jag vill med det här inlägget lyfta fram min psykiater och min KBT-terapeut som hela tiden har funnits för mig. När jag var inlagd kom en sjuksköterska, från mottagningen, och kollade läget ca 1-2 ggr/vecka. En stor trygghet totalt sett! Jag har fått ett nytt liv tack vare dem och vårt samarbete!

/ Gunilla