Hopp genom att lyssna

Dagens text är skriven av Snöfrid och speglar hur små saker kan göra stor skillnad.

***

Jag vill dela med mig av en av mina bästa erfarenheter från slutenvården. Jag har varit med om mycket under mina år inom psykiatrin, både bra och dåligt, men när jag såg den här bloggen kom jag speciellt att tänka på en sak. 

Jag var inlagd för något år sen, och en dag kom överläkaren på avdelningen och sa att han ville prata med mig. Han hade läst en del av mina journaler från BUP, och precis på slutet stod det att de misstänkte ADHD, vilket han tyckte var värt att utreda mer. Istället för att remittera mig till en utredning med en evighetslång kö satte han sig ner med mig och gick igenom symptomen och lät mig berätta vilka problem jag hade inom just det här området, och verkade faktiskt lyssna. En och en halv timme senare satt jag nere hos neuropsykiatern för en snabb screening, en diagnos sattes och ritalin sattes in nästa dag, vilket är en av de mediciner som har fått mig att fungera bäst. Det jag vill säga är att den här läkaren gav tillbaka lite hopp i en period av extremt trassel och strul med öppenvården, bara genom att faktiskt ta sig tid att lyssna på mig, och faktiskt se till att något hände för att hjälpa mig, istället för att säga åt mig att stå ut och vänta i ett halvår mellan två öppenpsykiatriska mottagningar. 

/Snöfrid